Mot nya mål........

Pingvinpusslet ska få en ny utmanare. Landar inom kort hos Bara Jag.......

Fääärdig

Igår byggdes pusslet färdigt. Det tog inte fullt två dagar, och då byggdes det inte hela tiden.

Vissa partier var så klart lite svårare än andra. Som det svarta till exempel, och det fanns en hel del fallgropar att ramla i. Bara för att en bit först kan verka passa alldeles utmärkt betyder inte det att den ska sitta just där. Det finns nämligen en bit till som är näääääästan likadan, men passar lite, lite bättre. Och det kan vara det som avgör om du lyckas bygga hela pusslet eller ger upp och sliter av dig håret.

Däremot så kan jag tycka att vissa svarta bitar var lite mystiskt skamfilade och nötta, som att det blivit manipulerade men en liten fil eller nått..........

Nu återstår bara att hitta en ny utmanare. Det kanske är svårare än själva pusslet.

Sakta men säkert

Det var inte så svårt som jag hade föreställt mig. Visserligen har jag inte kommit till det svarta ännu, men med lite systematiskt tålamod så kommer pusslet fram. Bit för bit. Det är väl lite det som är grejen med pussel, att man måste ha tid och tålamod. Och en blick för detaljer.....

Nu sitter jag inte HELA dagarna och bygger, men har man väl börjat är det svårt att sluta.

BARA en bit til.........

Nytt hem

För tillfället har jag fått ett nytt hem hos www.spinninghead.blogg.se. Det ska bli intressant att se hur länge jag måste stanna här.

besegrad

Ett litet brunt paket från Ulle Bengtsson har legat allt för länge.
I dag var det dags och den enda frågan jag ställde mig var "Hur länge kommer jag stå ut?".Inte länge alls, visade det sig. Förbaskade små bitar och allt förvillande lika varandra, både till färg och form. Envisas en lång stund till och pinsamt nog får jag inse, att det här med pussel, det är verkligen inte min grej. Jag blir inte lugn och fin av pusslande, snarare rasande.

Så...nu ska jag leta rätt på någon annan intet ont anande individ och skicka pingvinskrället vidare. Jag erkänner mig skamlöst besegrad.

Bye, bye

Nu är Pingvinpusslet på väg till Huskatt! Vi ses!

ullebengtsson

Söndag morgon

Mycket svart på pingviner....

Lördagen

Pingvinpusslet befinner sig alltså 3 mil norr om Stockholm och vi son pusslar är ullebengtsson och Dottern.

Det har kommit!

Tack snälla Finnpajsaren för det vackra paketet! Nu jädrar ska här pusslas!
ullebengtsson

Pingvinpusslet åker vidare!

Det blev en enda lång vila hos Finnpajsaren för pingvinerna. Tiden och ron till att pussla lyste med sin frånvaro hos oss. Och eftersom pingvinerna inte ville följa med på en resa runt halva jordklotet till varmare breddgrader bestämde vi i sann laganda att det var dags för pingvinerna att resa vidare. Trots att pusslet inte var färdiglagt. Så nu är de på väg igen, i ett mörkt postpaket till nästa anhalt. Lycka till och ha det bra!

Nån sån är pusselsugen?

Bara hojta till så fixar Finnpajsaren pusselleverans.

Pusslet har tagit paus

Pingvinpusslarna har visst lagt sig lite på latsidan... men de ska snart shapa till sig och lägga klart pusslet. Det är svårt! Mycket samma lika färger. Men kul, det är det alltid.

Nu är pusslet i Närke hos Finnpajsaren.

Ja... tack Kalobomáman. Nu har då pusslet landat i ett rött hus med svarta knutar på en ås i Närke. Meningen är att pusslet ska läggas i helgen då våra stortjejer är här. I somras hade de dille på pussel och la många tusen bitar under de varma dagarna. Vi får se om det går lika snabbt med det här något svalare pingvinpusslet... Vi hörs snart igen!

/Finnpajsaren

Fäääärdig! -Kalbomàman

Redan igår, faktiskt. Men jag blev lätt distraherad av en länge efterlängtad dotters ankomst till Sverige, fick hjärnsläpp och hjärtvärme och glömde blogga... Så kan det gå.
De sista svarta pingvinpappedelarna var minsann lite kniviga, men det löste sig med att kreta lite på dem med morakniven. (Sa jag att jag har dragningar åt det finska?)
Ur kartongen har det dykt upp hårstrån som inte är mina, ett ljust människohår, ett brunt katthår och ett par obestämda mörka. Jag tänkte komplettera samlingen med ett par hundhår och kanske en kycklingfjäder. För nu är det dags att packa ner Pingvinpusslet, slå in det i ett paket och skicka det till -dig? Ska Pingvinernas nästa stopp på resan runt världen bli hos dig så lämnar du en kommentar här, eller inne hos mig. Hittills innebär jordenruntresan Stockholm -Kanada -Norrland -Östergötland.

Lycka till!

Hungrig -Kalbomàman

Den stackars pingvinungen har ett hål i magen. Se så hjälplös och rörande han ser ut. Inte en endaste matbit hittar jag i skafferiet att fylla det med. Utsvulten får han släpa sig fram över snön och isen. Mamma och pappa pingvin för en ojämn kamp mot isbjörnen som ligger bakom en snödriva och väntar på sitt kvällssnacks. Det enda som avhåller isbjörnen från att äta upp honom är att han ser så mager ut. Inget att sätta tänderna i direkt. Pingvinungen darrar lite när han trycker sig mot sin mamma och bedjande tittar på mig med sina svarta knappnålsögon. Jag måste hitta något att fylla magen med.

Hur ska detta sluta?

Pingvinmysteriet -Kalbomàman

Bevis nummer ett för att Pingvinpusslet inte bara är mystiskt utan även magiskt: Jag behövde inte vänta på nattsvalkan för att följa de lockande tonerna från pusselkartongen. Det kom nämligen ett litet spöregn, följt av ett litet åskväder, toppat med ett större spöregn. Med detta väder kom svalka. Pingvinväder.

Bevis nummer två för att Pingvinpusslet inte bara är mystiskt utan även magiskt: Sonen, som mig veterligt inte pusslat sedan han i sexårsåldern dängde AlfonsÅbergpusslet i golvet, erbjöd sina tjänster bara jag passade hans pizza i ugnen. Så att pusslet inte skulle bli ensamt under tiden. Kanske komma flera bitar efter.

Mmm. Ett mysterium är det.

Nu är det här! -Kalbomàman

Som det anstår ett mystiskt Pingvinpussel kom det inte i brevlådan som ett vanligt fesbrunt postpaket. Det kom inslaget i bakelsepapper. Kan man bli annat än glad?

Jag hade hoppats på att det skulle svalka lite i den heta sommaren, pingviner är ju så svala, men det verkar inte som pusslet verkar på det viset. Men man vet ju aldrig med ett mystiskt, kanske magiskt, Pingvinpussel. Kanske blir det bättre till natten. Då ska jag ta de första stapplande stegen på den isiga och hala pusselstigen.

Det gäller att arbeta snabbt...

...med 2 snorisar i huset, en på hela 8 år och den andra på endast 10 månader, men med en krypteknik som skulle kunna förstöra det enklaste knopp-pusslet - måste man ge järnet och pussla varje ledig sekund av dagen.

I morse såg det ut på följande vis:

Lite senare hade jag kommit såhär långt:

Nu hade jag längtat och väntat tills det lilla barnet slutat klänga på min redan krökta pusselrygg och det stora barnet var på fotbollsträning, så jag kunde fixa de sista, ca 40 bitarna. Det var inte helt enkelt, det måste jag erkänna - men trots allt, här har ni det - Pingvinpusslet i all sin prakt:

Pusslandet gav mersmak och om det inte vore så att vi lider brist på bordsyta hade jag lätt köpt mig ett 1000-bitars, fast med lite mindre svarta detaljer.

Nu är det dock dags för Pingvinerna att dra vidare så min fråga till er:

Vem vill föra detta vidare?

Lämna en kommentar om du är intresserad, jag drar lott om det blir fler än en.

Tack för mig

/Malla

För en tid sedan vann jag en tävling inne hos Ewa. Vinsten innebar ett vandrande pris, nämligen Det mystiska pingvinpusslet. Jag ser det som en stor ära att få vara ett av stoppen på den - förhoppningsvis - oändliga vandring som dessa pingviner kommer att ha.

Ärligt talat så kom pusslet redan i förrgår, det var då jag och Fabbe la själva grunden, alltså ramen. Ramen är alltid så lätt, bara man hittar alla bitarna och det gjorde vi ju. Sen börjar det svarta, vita och blåa. Precis som pappa Kalle beskriver så verkar barnet tycka att alla svarta delar passar med varann osv.
- Titta, jag hitta en bit!
- Mmm.
Sen får jag smygändra bitarna då han för en stund roar sig med något annat.

Vårt största problem med att bygga ett 500-bitars pussel är bristen av plats. Som de flesta vet är tv-rummet under construction och att ockupera matbordet var det liksom inte tal om - det här kan ju ta flera veckor!
Nu har vi i alla fall börjat vårt bygge på en väl vald plats på sovrumsgolvet och vi hoppas att bebisen inte ska svälja några viktiga bitar.

Fortsättning följer...

/Malla

Pingvinpusslet får ny ägare - Queen of Spadina

Pingvinpusslet... Det börjar likna en förbannelse mer än ett mystiskt pussel. Jag har tänkt lotta ut det bland de intresserade i flera veckor, men går inte. Jag glömmer, jag prokrastinerar, jag hinner inte. Tro det eller ej, även en hemmafru har mycket ibland. Det ska lunchas, mannen ska tas hand om och volontärarbeten utföras... Ja, ni förstår problematiken.

Men nu sitter jag ju bara här och deppar, så då är det väl lika bra att få det gjort? Mina högt flygande planer på att göra en liten video har jag lagt på hyllan för att det enda jag har lust med just nu är att äta kakor. Screw the sockerstopp skulle man kunna säga.

Ni får lita på mig när jag säger att det är...

*fanfar*

... Monstermalla som vunnit pusslet! Grattis!

Maila mig din postadress så dimper pusslet ner i din postlåda snart. Förhoppningsvis.

Detta inlägg - Pingvinpusslet får ny ägare - är postat på queenofspadina den 22 maj 2010

Pingvinpusslet Dag 2 - Queen of Spadina

Katterna gjorde sitt bästa för att förstöra Pingvinpusslet under natten, men hann bara med att riva ner alla tidningar som jag lagt ovanpå som skydd samt peta ner några bitar på golvet innan jag vaknade.

Jag lade sporadiskt några bitar under dagen och riktigt njöt av att se pusslet långsamt växa fram. Sedan kom James hem. Han kastade sig över pusslet, snodde bitarna jag pysslade med och började jobba som... en liten kines. Snabbt och effektivt.

När det var sex bitar kvar passade plötsligt inte resterande bitar längre. Vi vände och vred och funderade men bitarna passade helt enkelt inte i hålen. James svor och beklagade sig. Det kändes inte alls särskilt harmoniskt att lägga pussel längre, så jag riktade min uppmärksamhet till bloggvärlden istället.

- Help me! I can't do it all by myself! They don't fit!!
- What's the rush? You don't have to finish it now.
- Yes I do!! I'm hungry!
- Well, let's make dinner then.
- No!! I need to finish the puzzle first!!!

Jag gick ut i köket och hoppades på att James skulle komma efter, men han fortsatte pussla och svära och gorma. Som besatt av pusseldjävulen.

Så plötsligt blev det tyst. När jag kom ut i vardagsrummet satt han tillbakalutad i soffan med tom blick. Pusslet var färdigt.



Hur han bar sig åt har jag ingen aning om. Kanske hade pusseldjävulen ett finger med i spelet? Kanske karvade han i bitarna för att få dem att passa?

Det är hur som helst dags för pusslet att resa vidare. Lämna en kommentar om du vill göra ett försök med Det Mystiska Pingvinpusslet. Har du inte en besatt kines till förfogande är jag dock rädd att uppgiften kan visa sig övermäktig eller i värsta fall leda till galenskap.

Don't tell me I didn't warn you!


Detta Inlägg - Pingvinpusslet Dag 2 - är postat på queenofspadina den 3 maj 2010

Pingvinpusslet dag 1 - Queen of Spadina

Kommer ni ihåg Det Mystiska Pingvinpusslet? Jag har fått bannor av Pappa Kalle för att jag är så långsam och jag kan ju inte annat än hålla med.



Nu har vi i alla fall börjat lägga pusslet och det går snabbt framåt. Jag tror att vi är klara imorgon om inte katterna väljer att rasera hela bygget under natten.


Detta inlägg - Pingvinpusslet dag 1 - är postat på queenofspadina den 2 maj 2010

Det mystiska Pingvinpusslet - Queen of Spadina

Jag vann en bloggtävling idag. Det är första gången jag vinner något mer än en ny trisslott sedan jag vann en hel låda flingor från Kellogg's 1990. Inklusive guldpenna och t-shirt. Det bästa med vinsten var dock att det fanns Frosties och Coco Pops och annat gottigt som mamma bannlyst i lådan.

Eftersom en 10-årig Ewa och en 29-åring Ewa inte riktigt har samma utgångspunkt är det svårt att jämföra dessa vinster, men jag vågar ändå säga att den 29-åriga Ewan är minst lika glad för vinsten av det mystiska Pingvinpusslet som den 10-åriga Ewan var över flingorna. (Kom ihåg att jag skrapade upp tuggummi från asfalten i min ungdom, så det krävdes inte mer än en hel låda flingor för att göra mig överlycklig.)

Bild snodd från Pappa Kalle

Pappa Kalle har meddelat att pusslet kommer att skickas med snigelpost, så jag antar att det kommer att ta några månader innan det landar i landet Spadina, men när jag, Katten och Kinesen lagt tassarna på det kommer vi förhoppningsvis att lösa mysteriet med de tre pusselbitarna.

Fortsättning följer...

Detta inlägg - Det mystiska pingvinpusslet - är postat på queenofspadina den 2 april 2010

Pingvinpusslet byter ägare - Pappa Kalle

Och så är det då äntligen avgjort. Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra här för att inte förstöra spänningen. Ni bör väl se filmen först - eller; det borde kanske bara varit filmen. Jo, men att man trycker play och tittar - och på slutet, när det avgörs, så säger man; Nämen, vad roligt (eller vad man nu tycker) och så är det klart. Det är förstås så det borde gått till men tyvärr blir jag så förskräckt - i filmen - av beskedet att jag helt glömmer bort att på ett tydligt sätt berätta vem som vunnit. Så jag vill förtydliga det i text. Och jag tänker att jag publicerar detta med sin film och sen, om några timmar så publicerar jag ännu ett inlägg - ett deltvåinlägg - i vilket jag droppar bomben för er som kanske inte ännu förstått. Men det känns för avancerat liksom. För ett pingvinpussel. Så jag har klurat ut det på detta finurliga vis. Först film;




Sen länk:
Grattis du blogg som man kommer till om man trycker här! Jag tycker, efter viss efterforskning angående portokostnader, att det är väldigt kul att just du vann och Pingvinerna ser framemot sin spännande resa. Maila mig din postadress så kommer pusslet... när det kommer.


Detta inlägg - pinvinpusslet byter ägare - är från pappakalle och var först publicerat den 1 april 2010

Ett misslyckande - Pappa Kalle

Nu förstår jag att ni tror att jag försöker vara rolig. Men det är inte roligt. Alla bitar var med i mitt begagnade pingvinpussel och alla bitar fanns kvar efter en vecka på ett soffbord hos en tvåbarnsfamilj. Så långt är allt fantastiskt. Men; tre hål. Tre bitar kvar. Och ändå sket det sig. Bitarna passar inte i hålen. Och jag förstår inte. Förstår inte hur det kan ha blivit så här. Har bitarna fel passform från fabriken eller har jag lagt det fel på något sätt? Har Allan spillt saft på bitarna så att de har svällt? Nej, jag ska inte skylla ifrån mig. Allan har varit fantastiskt tålmodig med "pappas pussel" som han kallat det så det är nog jag. Men om alla bitarna har suttit som handen i handsken fram till de sista tre så förstår jag inte hur det kan vara så. Fel. För de bitarna som i så fall ska bytas ut borde ha exakt samma form som de som nu ligger utanför. Och då gör det ju ingen skillnad. Men ändå; Nåt fel är det?
Frågan är vad jag ska göra åt problemet? Om jag ska riva upp och lägga om allt det svarta? Se om det ger ett annat resultat. Kanske har Allan ändå varit där och med våld forcerat in en bit på fel plats utan att jag märkt det. Men orkar jag felsöka? Det är som när man löser ett soduko och när man plitar ner sista siffran så ser man att det inte stämmer. Att den redan förekommer i raden. Och man kliar sig i huvudet och tänker en liten stund. Ser tillbaka. Backar. Inser att det kan vara vilken som helst av de 81 siffrorna som är fel. Och då ger man ju upp, lägger tidningen till insamlingen och tänker att det ju kommer en ny DN imorgon.
Jag känner så nu. Känner att jag inte orkar granska hundrafemtio kolsvarta bitar. Känner att jag antingen klipper till dom jag har med en sax eller lägger ner pusslet i kartongen igen. Och då väljer jag; lägger ner pusslet i kartongen igen.
Således borde svaret på enkäten bli; Nej, Pappa Kalle klarade inte av att lägga klart pingvinpusslet. Hjärtliga gratulationer till er två som inte trodde på mig.

-----------
Jag håller nu på att plocka ihop pusslet och känner att det är lite sorgligt att inte ge det en chans att bli fulländat. Jag tänker att jag borde skicka det vidare till nästa bloggare och så får denne överbevisa min tes om felaktigheten. För alla bitar är ju där. Vore kul att följa pingvinpusslet på nån annan blogg. Någon som känner sig manad? Skriv en kommentar så lottar jag en vinnare.


Detta inlägg - ett misslyckande - är från pappakalle och var först publicerat den 28 mars 2010

Pussel - Pappa Kalle

Jag fångade upp det som ett minne från barndomen. Eller en känsla kanske. Känslan av någonting ofullbordat som sakta fullbordades. Ett konstant pyssel som alltid kunde rädda upp en stund av tristess. För det låg ofta ett sådant uppe. Ett tusenbitars. En stad, ett hav, en klippa med fåglar. Fotmotiv som en ofullständig tavla över matbordet. Det kunde ligga i veckor. En bit här. En bit där. Lyckan som infann sig när man hittade den där jävla himmelsbiten som man letat efter i flera dagar. Smack liksom. Där satt den! Så skönt. Och sen då; upploppet. När det börjar bli klart. När man tydligt ser hur hålet i mitten sluts i rasande fart och så plötsligt hittar någon den sista biten och det är klart. A work well done. Och det får ligga framme några dagar för inbördes beundran och allmän åskådning. San Fransisco eller Paris eller en skål med frukt eller nån känd tavla. Vad det än föreställde så var pusslet fullbordat. Och efter en tid plockade vi fram ett nytt och började om. Sån var min barndom.

Känslan kom till mig bara. Jag vet inte varför men jag kände plötsligt starkt hur det saknades mig. Tänk, sa jag till Lisa. Tänk att bara stänga av teven och dricka vin och lägga pussel hela kvällarna. Men det stod snabbt klart att vi inte var helt enade där. Hon hade andra preferenser. Andra droger. Och Allan är lite för ung för dom där kluriga vuxenpusslen. Han har ju problem som det är med Bamse-pusslet - som bara är på trettio bitar. Det kan ju vara nog så svårt.
Ja ja, bara det inte är massa himmel, sa Lisa tillslut och jag log tacksamt och höll med. Ingen himmel.

Så var vi ändå på Emmaus och där låg den där lådan och skrek på mig. Som ett tecken. Som ett tecken därför att där bara fanns ett endaste pussel och att det var så billigt att det inte ens sved. Jag blev helt till mig. Lyckligt som en barn steg jag fram till kassörskan och kände mig i form för en lustighet.
Ni har väl kontrollräknat bitarna - provlagt pusslet?
Hon såg på mig som om vi pratade olika språk. Som om hon inte förstod ett enda ord av vad jag just sagt. Och sånt är jobbigt så jag förklarade mig.
Ja, det vore ju förargligt om man kom hem och la det och när man är klar så upptäcker man att det saknas en bit. Att det inte är komplett?
Du, sa hon kallt. Det kostar tjugo kronor. Du får nog ta risken?
Absolut, sa jag och släppte ut ett nervöst skratt för jag blir så nervös av människor som tar mig på allvar. Jag betalade, tog Allan i handen och gick.

Lisa såg på pusslet när vi kom hem. Och sen såg jag på pusslet och förstod vad hon tänkte. Jag sa; Det är ju bara lite himmel.
Jo, sa hon. Och massa vit snö. Och två svarta pingviner.
Hon hade en poäng där. Det klarnade. Jag nickade och sa; Mmm. Men det var billigt!

Det tog mig en halv kväll i anspråk att bara vända på alla bitarna och göra en mindre färgsortering. Ja, att jag la de kolsvarta pingvinbitarna i en hög, himmelblåabitarna i en annan, och de vita snöbitarna i en tredje. Lisa hade gett upp redan när jag öppnade kartongen och började sy istället. Men det är också trevligt. Att vi gjorde handarbete båda två. Och drack vin.

När jag kom upp i morse hade Allan varit där och lagt lite. Lagt lite fel. Alla bitarna passar nämligen oavsett vad. Alla svarta, vita och blå bitar går att sätta ihop lite hur man vill och passformen är hygglig men inte perfekt. Alla tusen. Och jag har inget bra bord att lägga undan det på om dagarna och på kvällarna är det så mörkt att jag inte ser ett jota. Jag har insett att det kommer ta mig väldigt lång tid att få ihop mitt pingvinpussel. Så nu har jag något att göra i alla fall. Det är ju skönt för livet som tvåbarnsfar kanju som bekant lätt bli lite långtråkigt om man inte fyller det med något. Något tidskrävande, pillit med små bitar av papper som solkas upp duktigt i en dräglig spädbarns mun. Och i en atmosfär med glasskladdiga treårsfingrar som älskar att hjälpa till. Som älskar att gömma saker. Som kräver att få vara delaktig i allt. Jag inser att det här kan gå hur som helst och jag antar utmaningen.


Detta inlägg - Pussel - är från pappakalle och var först publicerat den 22 mars 2010