I dag var det dags och den enda frågan jag ställde mig var "Hur länge kommer jag stå ut?".
Inte länge alls, visade det sig. Förbaskade små bitar och allt förvillande lika varandra, både till färg och form. Envisas en lång stund till och pinsamt nog får jag inse, att det här med pussel, det är verkligen inte min grej. Jag blir inte lugn och fin av pusslande, snarare rasande.
Så...nu ska jag leta rätt på någon annan intet ont anande individ och skicka pingvinskrället vidare. Jag erkänner mig skamlöst besegrad.
