Jag lade sporadiskt några bitar under dagen och riktigt njöt av att se pusslet långsamt växa fram. Sedan kom James hem. Han kastade sig över pusslet, snodde bitarna jag pysslade med och började jobba som... en liten kines. Snabbt och effektivt.
När det var sex bitar kvar passade plötsligt inte resterande bitar längre. Vi vände och vred och funderade men bitarna passade helt enkelt inte i hålen. James svor och beklagade sig. Det kändes inte alls särskilt harmoniskt att lägga pussel längre, så jag riktade min uppmärksamhet till bloggvärlden istället.
- Help me! I can't do it all by myself! They don't fit!!
- What's the rush? You don't have to finish it now.
- Yes I do!! I'm hungry!
- Well, let's make dinner then.
- No!! I need to finish the puzzle first!!!
Jag gick ut i köket och hoppades på att James skulle komma efter, men han fortsatte pussla och svära och gorma. Som besatt av pusseldjävulen.
Så plötsligt blev det tyst. När jag kom ut i vardagsrummet satt han tillbakalutad i soffan med tom blick. Pusslet var färdigt.
Hur han bar sig åt har jag ingen aning om. Kanske hade pusseldjävulen ett finger med i spelet? Kanske karvade han i bitarna för att få dem att passa?
Det är hur som helst dags för pusslet att resa vidare. Lämna en kommentar om du vill göra ett försök med Det Mystiska Pingvinpusslet. Har du inte en besatt kines till förfogande är jag dock rädd att uppgiften kan visa sig övermäktig eller i värsta fall leda till galenskap.
Don't tell me I didn't warn you!
Detta Inlägg - Pingvinpusslet Dag 2 - är postat på queenofspadina den 3 maj 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar