Ett misslyckande - Pappa Kalle

Nu förstår jag att ni tror att jag försöker vara rolig. Men det är inte roligt. Alla bitar var med i mitt begagnade pingvinpussel och alla bitar fanns kvar efter en vecka på ett soffbord hos en tvåbarnsfamilj. Så långt är allt fantastiskt. Men; tre hål. Tre bitar kvar. Och ändå sket det sig. Bitarna passar inte i hålen. Och jag förstår inte. Förstår inte hur det kan ha blivit så här. Har bitarna fel passform från fabriken eller har jag lagt det fel på något sätt? Har Allan spillt saft på bitarna så att de har svällt? Nej, jag ska inte skylla ifrån mig. Allan har varit fantastiskt tålmodig med "pappas pussel" som han kallat det så det är nog jag. Men om alla bitarna har suttit som handen i handsken fram till de sista tre så förstår jag inte hur det kan vara så. Fel. För de bitarna som i så fall ska bytas ut borde ha exakt samma form som de som nu ligger utanför. Och då gör det ju ingen skillnad. Men ändå; Nåt fel är det?
Frågan är vad jag ska göra åt problemet? Om jag ska riva upp och lägga om allt det svarta? Se om det ger ett annat resultat. Kanske har Allan ändå varit där och med våld forcerat in en bit på fel plats utan att jag märkt det. Men orkar jag felsöka? Det är som när man löser ett soduko och när man plitar ner sista siffran så ser man att det inte stämmer. Att den redan förekommer i raden. Och man kliar sig i huvudet och tänker en liten stund. Ser tillbaka. Backar. Inser att det kan vara vilken som helst av de 81 siffrorna som är fel. Och då ger man ju upp, lägger tidningen till insamlingen och tänker att det ju kommer en ny DN imorgon.
Jag känner så nu. Känner att jag inte orkar granska hundrafemtio kolsvarta bitar. Känner att jag antingen klipper till dom jag har med en sax eller lägger ner pusslet i kartongen igen. Och då väljer jag; lägger ner pusslet i kartongen igen.
Således borde svaret på enkäten bli; Nej, Pappa Kalle klarade inte av att lägga klart pingvinpusslet. Hjärtliga gratulationer till er två som inte trodde på mig.

-----------
Jag håller nu på att plocka ihop pusslet och känner att det är lite sorgligt att inte ge det en chans att bli fulländat. Jag tänker att jag borde skicka det vidare till nästa bloggare och så får denne överbevisa min tes om felaktigheten. För alla bitar är ju där. Vore kul att följa pingvinpusslet på nån annan blogg. Någon som känner sig manad? Skriv en kommentar så lottar jag en vinnare.


Detta inlägg - ett misslyckande - är från pappakalle och var först publicerat den 28 mars 2010